Press

Recensioner och artiklar 2016 – Otello

Sydsvenskan (2016-08-12)

Otello med oceaner av energi

http://www.sydsvenskan.se/2016-08-12/otello-med-oceaner-av-energi

"Verdis opera ”Otello” spelas inte alltför ofta. Det beror mycket på att titelrollen är svår att besätta. Den tillhör de tyngsta partierna i den italienska repertoaren. Men Operafabriken räds inte utan fortsätter sin exklusiva linje under den pågående turnén: sparsam dekor, sång på originalspråket och fokus på det vokala uttrycket. Därtill en minimerad instrumentalgrupp, fem stråkar och tre blåsare med en dirigent, Magnus Larsson, i oklanderlig frack.

Regissören Anelia Kadieva Jonsson betonar i det tryckta programmet att handlingen är "aktuell". Det kan man gärna hålla med om. Uppsättningen tillåter sig dock inga kronologiska äventyrligheter. Den är kort sagt traditionell och tar i bruk många välbekanta klichéer. Det faktum att rollistans damer förväntas ta plats vid sina herrars fötter kan kanske ses som en aktualiserande könsmaktsordningskommentar. Annars handlar det i ”Otello” om Shakespeares grymma ”Othello” med Verdis allra mest dramatiska musik. Om förblindande svartsjuka, den förgrämde Jagos intriger och den oskyldiga Desdemonas bittra öde. Och om en förkommen näsduk.

Programmets löfte eller förhoppning om ”en extra subtil skådespelarinsats” infrias knappast i den mexikanske tenoren Francisco Almanzas fall. Hans Otello förefaller vara en ostentativt charmlös amiral, nyss ilandstigen efter en triumfatorisk insats i ett sjöslag utanför Cyperns kust. Höljd i militär ära visar han sin manliga passion i form av två gester: han kan lyfta både den ena och den andra armen, ibland samtidigt, för att markera känslans eftertryck. Men vilken röst! Det svallar oceaner av energi i stämman, och han vågar utmana och övermanna svårigheterna.

Hans brud Desdemona är av annan typ: älsklig, ärlig och from. Leena Malkki visar den trovärdiga hängivenheten i Desdemonas kärlek, och den får sitt vokala uttryck i en dramatisk soprans fulla format. Det lyriska draget i den berömda ”Videvisan” kunde väl ha fått mer finess. Men Leena Malkki behärskar scenen med sin nedtonade spelstil, en illustration till sentensen ”less is more”.

Att Bengt Krantz placerats i Jagos roll kom som något av en överraskning, kanske även för honom själv, eftersom han genomförde rollen med textbok i handen. Hans sceniska auktoritet och utstrålning är välbekanta och han kunde som Jago stilmedvetet vädra sina bästa sångaregenskaper. Fänrik Jago har sett sina chanser att befordras till kapten svikas, åren har gått och hans besvikelse har övergått i slipad ondska.

De övriga rollinnehavarna i den kosmopolitiska ensemblen – den rutinerade och precisa Ingeborg Borch, de två assisterande tenorerna Marcus Birgersson och Henrik Lagercrantz jämte basen Dmitriy Li – föll fint in i föreställningens helhet.

De sommarturnerande skånska operasällskapen slipar sina olika profiler: Skånska Operan dansade fram ”Askungen”, Opera Syd klämde i med ”Glada änkan” och Operafabriken borrade i ”Otello”. Omväxling förnöjer.

”Otello” ges på Palladium i Malmö 26-27/8 och på Kristianstad teater 1/9

Carlhåkan Larsén

Kristianstadbladet (2016-07-31)

Operafabriken räds inte de tuffa ariorna

http://www.kristianstadsbladet.se/…/operafabriken-rads-int…/

"Leena Malkki har med Operafabriken skapat en egen profil bland sommaroperorna genom att framföra krävande och – kanske därför – alltför sällan spelade mästerverk.

Som Gaetano Donizettis "Maria Stuarda" eller – i fjol – Amilcare Ponchiellis "La Gioconda". I år har valet fallit på Giuseppe Verdis "Otello" från 1887.

När Verdi 1872 upplevde det första uppförandet på La Scala i Milano av "Aida" var han säker på att det var hans sista opera. Men det blev två till, båda baserade på hans älsklingsförfattare William Shakespeare. På sitt lantställe i Sant'Agata hade denne bokslukare Shakespeares samlade verk på italienska bredvid sängen. Efter "Otello" blev det "Falstaff" 1893.

Många anser "Otello" vara Verdis främsta mästerverk. Den har rentav kallats 1800-talets bästa opera. Ändå spelas den relativt sällan beroende på de resurser, vokala och andra, den kräver.

Vem skulle då komma på tanken att göra en kammarversion av "Otello"? Jo, Operafabriken. Och det lyckas!

Till och med den inledande ovädersscenen när Otello återvänder till Cypern efter ett fälttåg blir riktigt bra. Där får den utmärkta orkestern, fem stråkmusiker och tre blåsare, under dirigenten Magnus Larssons säkra ledning visa vad de går för, med dunder och brak.

Till de stora sopranrollerna är Leena Malkki själv en ovärderlig tillgång. I övrigt väljer man väl kvalificerade sångare. I "Otello" är de tre huvudrollsinnehavarna de samma som i "La Gioconda" i fjol. Den mexikanske tenoren Francisco Almanza visar sig ha kapacitet för titelrollen. Hans älskade Desdemona gestaltas av Leena Malkki. Bengt Krantz fortsätter med skurkroller, här Jago, en ovanligt renodlad sådan, som med sina intriger förstör livet för Otello och Desdemona.

Det älskande parets duett i första akten, kärleksmusik på opera när den är som bäst, gav en försmak om fortsättningen fram till Desdemonas berömda "videvisa" i fjärde akten innan den av svartsjuka vansinnige Otello stryper henne. 

Jago presenterar sig med sitt "Credo", sin lovsång till ondskan i andra akten.

En stilren och lätthanterlig scenbild av Per Erik Svensson och Maria Hagborn ger faktiskt mer karaktär åt verket än en minimalistisk scenografi av "Otello" på stora Operaen i Köpenhamn häromåret. 

Dräkterna, signerade Joakim Jonsson, är stilfulla. Och till allt detta: Amelia Kadieva Jonsson som ser till att handlingen med alla sina turer och krumbukter löper som smort i sin utmärkta regi."

Kjell A. Johansson

Skånska Dagbladet (2016-08-02)

Otello räddas av fantastisk tenor"

http://www.kristianstadsbladet.se/…/operafabriken-rads-int…/

"Almanza gör sin Otello med scenisk passion och självklarhet. Han briljerar i de klurigaste vokala situationer, som exempelvis den extroverta ”Ora e per sempre addio” och operans mordiska upplösning, men Franciscos glöd lyfter även medspelarna. De båda klassiska duetter som avslutar första respektive andra akten (Kärleksduetten och Edsduetten) skälver av intensitet och Francisco Almanza utgör en fyr som ensemblen kan navigera efter.

...

De unga musikerna – fem stråkar och tre träblås – följer dirigenten Magnus Larssons minsta vink. Det är tryggt, temposäkert och nyansrikt. Till och med de stora, svulstiga strukturerna fungerar och Fredrik Gustafssons arrangemang är suveräna! 

...

Här finns en duell med värja som är snyggt gjord (sannolikt koreograferad av Dmitriy Li som har den ovanliga kombinationen operasångare och fäktmästare i sitt CV!) och Desdemonas förtvivlan är också fint frammejslad – och elegant förvaltad av utmärkta sopranen Leena Malkki."

Henrik Bergkvist

Norra Skåne

Otello tar ett varv med Operafabriken

http://www.nsk.se/2016/07/21/otello-tar-ett-varv-med-operafabriken/

" Under sensommaren turnerar Operafabriken i Skåne med sin uppsättning av Otello.
– Den som inte bli berörd av det här är gjord av sten, kan jag säga! säger gruppens ledare Leena Malkki.

Operafabriken närmar sig premiärföreställningen av årets uppsättning Otello. Repetitionerna är i full gång och sopranen Leena Malkki, som både är producent och sjunger Desdemona har gått helt in i sin roll.
– Man blir personen man spelar på scen. Det är väldigt gastkramande och utmattande.

William Shakespeares klassiska svartsjukedrama Otello tonsattes av Arrigo Boito och Giuseppe Verdi år 1887. I operan möter vi det älskande paret Otello, som spelas av Francisco Almanza, och Desdemona i 1400-talets Venedig. En lycklig kärlekssaga som får en tragisk vändning när Otellos fänrik Iago, spelad av Bengt Krantz, tar ton. 
– Desdemona och Otello är från början ett älskande par, förtroliga och intimt sammanlänkande med varandra. Men så kommer den tragiska vändningen. Otello, som är en öm person, blir insnärjd i svartsjukans garn och blir en hustrumisshandlare, säger Leena Malkki. 
Särskilt den mexikanska tenoren Francisco Almanza har gjort stort intryck på henne:
– Fransisco var med förra året som Enzo i La Gioconda. Han har en av de vackraste tenorröster jag hört i hela mitt liv. Men jag tyckte att han var begränsad skådespelarmässigt. Men nu när vi repar inser jag att jag hade helt fel. Han ger sig hän åt rollen så att man börjar gråta, säger Leena Malkki.

När något heter Opera- fabriken associeras det kanske till ett stort kompani, men Leena Malkkis Malmö-baserade grupp är liten, med ett 20-tal medverkande. 
– Vår regissör, Anelia Kadieva Jonsson, har fokuserat på att göra ett kammarspel. Men vi har åtta musiker, så det är ingen pytteproduktion, säger Leena Malkki.
Att det rör sig om ett litet sällskap kommer för den insatta att märkas när det är dags för kören att ta ton. Där har gruppen fått jobba med kreativa lösningar.
– I originalet Otello fanns det en stor kör. Vi har inte de resurserna. Utan vi har en liten körensemble som vi solister hoppar in och sjunger i också, säger Leena Malkki.

De svallande känslorna i Otello genomsyrar också de pågående repetitionerna. Leena Malkki berättar att hon är helt slut efter en hel dags övande. 
Särskilt kämpigt är det att fånga och förmedla de spridda känslorna i svartsjukedramat.
– Det är ett psykologiskt drama med många nyanser. Som i sista akten när Desdemona börjar förstå att Otello kommer att döda henne. Hon förbereder sig för döden, väldigt rädd men med resignation. Det är starka känslor alltså.

Hade du förväntat dig att du skulle bli så här tagen av Otello?
– Jag visste att det skulle krävas mycket eftersom det är en Shakespearepjäs. Det är inte bara att sjunga fint, det krävs något extra. Men man vet aldrig riktigt hur det kommer bli förrän man är mitt i det.

Vad var det som fick er att välja just Otello?
– Det låter kanske klyschigt men det är ett mästerverk, en av Verdis sista operor. Men Otello spelas inte så ofta i Sverige, av någon anledning. Det är mycket gammal Tosca och La Traviata här.
– Det är också Shakespeares favoritpjäs. Och eftersom det i år gått 400 år sedan hans död vill vi så flera flugor i en smäll. 

Leena Malkki startade den ideella organisationen Operafabriken för att producera sig själv, men också för att förmedla opera till en bredare publik.
– Opera är ett kulturarv som vi till varje pris måste bevara. Det är teater och sång en fantastisk förening. som härstammar från de antika dramerna i Grekland. Vi vill beröra människors inre skrymslen i deras själar.

Och berör tror hon att man gör bäst på operans modersmål, italienska. 
– Italienskans öppna vokaler är idealiska för operan. Skulle man byta ut det mot svenska skulle det bli en annan komposition. Man frågar ju inte en pianist vilket språk han spelar på, för man känner om det är sorgligt eller glatt. Musiken i sig är ett universellt språk, och det vill vi lyfta fram.

Finns det inte en risk att publiken inte förstår handlingen?
– De flesta känner nog till dramat Otello men för att vara tydliga har vi jobbat mycket med personregin. På så sätt kan vi frigöra publiken från språkbarriären."

Cecila Thomasson

Ystads Allehanda

Mästerverket finjusteras inför operapremiären

http://www.ystadsallehanda.se/kultur-noje/masterverket-finjusteras-infor-operapremiaren/

© 2023 by Beyond the Frame. Proudly created with Wix.com

  • Facebook Social Ikon
  • YouTube Social Ikon
  • Twitter Social Ikon
  • Instagram Social Ikon