" Under sensommaren turnerar Operafabriken i Skåne med sin uppsättning av Otello.
– Den som inte bli berörd av det här är gjord av sten, kan jag säga! säger gruppens ledare Leena Malkki.

Operafabriken närmar sig premiärföreställningen av årets uppsättning Otello. Repetitionerna är i full gång och sopranen Leena Malkki, som både är producent och sjunger Desdemona har gått helt in i sin roll.
– Man blir personen man spelar på scen. Det är väldigt gastkramande och utmattande.

William Shakespeares klassiska svartsjukedrama Otello tonsattes av Arrigo Boito och Giuseppe Verdi år 1887. I operan möter vi det älskande paret Otello, som spelas av Francisco Almanza, och Desdemona i 1400-talets Venedig. En lycklig kärlekssaga som får en tragisk vändning när Otellos fänrik Iago, spelad av Bengt Krantz, tar ton. 
– Desdemona och Otello är från början ett älskande par, förtroliga och intimt sammanlänkande med varandra. Men så kommer den tragiska vändningen. Otello, som är en öm person, blir insnärjd i svartsjukans garn och blir en hustrumisshandlare, säger Leena Malkki. 
Särskilt den mexikanska tenoren Francisco Almanza har gjort stort intryck på henne:
– Fransisco var med förra året som Enzo i La Gioconda. Han har en av de vackraste tenorröster jag hört i hela mitt liv. Men jag tyckte att han var begränsad skådespelarmässigt. Men nu när vi repar inser jag att jag hade helt fel. Han ger sig hän åt rollen så att man börjar gråta, säger Leena Malkki.

När något heter Opera- fabriken associeras det kanske till ett stort kompani, men Leena Malkkis Malmö-baserade grupp är liten, med ett 20-tal medverkande. 
– Vår regissör, Anelia Kadieva Jonsson, har fokuserat på att göra ett kammarspel. Men vi har åtta musiker, så det är ingen pytteproduktion, säger Leena Malkki.
Att det rör sig om ett litet sällskap kommer för den insatta att märkas när det är dags för kören att ta ton. Där har gruppen fått jobba med kreativa lösningar.
– I originalet Otello fanns det en stor kör. Vi har inte de resurserna. Utan vi har en liten körensemble som vi solister hoppar in och sjunger i också, säger Leena Malkki.

De svallande känslorna i Otello genomsyrar också de pågående repetitionerna. Leena Malkki berättar att hon är helt slut efter en hel dags övande. 
Särskilt kämpigt är det att fånga och förmedla de spridda känslorna i svartsjukedramat.
– Det är ett psykologiskt drama med många nyanser. Som i sista akten när Desdemona börjar förstå att Otello kommer att döda henne. Hon förbereder sig för döden, väldigt rädd men med resignation. Det är starka känslor alltså.

Hade du förväntat dig att du skulle bli så här tagen av Otello?
– Jag visste att det skulle krävas mycket eftersom det är en Shakespearepjäs. Det är inte bara att sjunga fint, det krävs något extra. Men man vet aldrig riktigt hur det kommer bli förrän man är mitt i det.

Vad var det som fick er att välja just Otello?
– Det låter kanske klyschigt men det är ett mästerverk, en av Verdis sista operor. Men Otello spelas inte så ofta i Sverige, av någon anledning. Det är mycket gammal Tosca och La Traviata här.
– Det är också Shakespeares favoritpjäs. Och eftersom det i år gått 400 år sedan hans död vill vi så flera flugor i en smäll. 

Leena Malkki startade den ideella organisationen Operafabriken för att producera sig själv, men också för att förmedla opera till en bredare publik.
– Opera är ett kulturarv som vi till varje pris måste bevara. Det är teater och sång en fantastisk förening. som härstammar från de antika dramerna i Grekland. Vi vill beröra människors inre skrymslen i deras själar.

Och berör tror hon att man gör bäst på operans modersmål, italienska. 
– Italienskans öppna vokaler är idealiska för operan. Skulle man byta ut det mot svenska skulle det bli en annan komposition. Man frågar ju inte en pianist vilket språk han spelar på, för man känner om det är sorgligt eller glatt. Musiken i sig är ett universellt språk, och det vill vi lyfta fram.

Finns det inte en risk att publiken inte förstår handlingen?
– De flesta känner nog till dramat Otello men för att vara tydliga har vi jobbat mycket med personregin. På så sätt kan vi frigöra publiken från språkbarriären."

​

Cecila Thomasson